Klok som en uggla

Det var lite uggletema när mina föräldrar var här. Jag fick nämligen ett halsband också. Så fint, så nu skramlar det runt min hals mest varje dag.

Språket

Sen jag kom till Utrecht är det engelska som är huvudspråket. Det jag talar varje dag. Det kan ju tyckas att jag borde vara van eftersom jag gick IB på gymnasiet. Men det är jag inte. Då pluggade jag bara på engelska. Nu pluggar jag på engelska, men jag pratar det också hemma. Det är enda sättet att kommunicera med varandra. (Nästan i alla fall, de finska tjejerna kan ju en del svenska). Jag har till och med börjat tänka på engelska.

De första veckorna här gick det så bra. Jag kände mig stolt över hur bra min engelska är och att vi faktiskt förstår varandra. Men så hände det något förra veckan. Helt plötsligt blev jag medveten om hur svårt det kan vara att uttrycka sig på ett annat språk. Det är svårt att förklara för andra precis hur jag menar och hur jag känner sig. Helt plötsligt blev det trögt att prata. Lite svårare. För jag kan inte sätta ord på precis hur jag känner mig.

Det här är en annorlunda erfarenhet för mig. Jag visste inte att det kunde kännas så handikappande att inte prata sitt modersmål.

Nya skor

När jag flyttade hit tog jag bara med mig mina vinterskor. Tur det eftersom det började snöa och var riktigt kallt här ett tag. Nu har dock våren kommit till landet och mina skor är alldeles för varma. När mina föräldrar var här på besök spenderade vi två dagar åt att leta skor, men självklart hittade vi inga bra.

Men så igår gick jag på Episod, secondhand butiken, och hittade ett par converse skor. De ser helt nya ut och de kostade bara 25 euro. Ett kap alltså.

Ett, två, tre...

Igår när jag pratade med Sebastian via skype började han helt plötsligt att räkna.

...tjugotre, tjugofyra, tjugofem...

Vad gör du? frågade jag.

Jag räknar hur många dagar det är kvar tills vi ses, svarade han och fortsatte räkna.

...trettionio, fyrtio, fyrtioen.

Det är typ fyrtio dagar kvar tills vi ses, sa han sedan.

Fyrtio dagar känns som en evighet. Samtidigt känner jag mig stressad. Hur ska jag hinna med allt plugg, plus en resa till Berlin, på bara 40 dagar? Det känns i alla fall bra att ha ett datum för när han kommer. Jag längtar.

Nu går jag på kalas!

Uggla!

Idag har jag hängt med min familj. De har fått se hur jag bor och träffat mina rumskamrater. Vi tog en sväng på stan med kaffe och lite shopping. Sen blev det middag på restaurang. Så gott!

Mina föräldrar hade med sig en liten present till mig, som ni ser på bilden.

En uggla! Så nu står den på mitt skrivbort och lyser.

En dag på stan

Second hand butiken Episode.

Snön har smält och det är lite varmare. Det är nästan som vår, men bara nästan. Idag har solen varit framme och fåglarna kvittrar. Jag har inga föreläsningar på fredagar men fick ändå gå upp tidigt för att gå till kommunhuset och registrera mig. Man måste göra det om man ska stanna i landet längre än tre månader.

Efter det gick jag och några vänner på stan. Vi drack kaffe på det där mysiga caféet som jag var på med Sonja och Maria den första dagen. Sen gick vi till en second hand shop som heter Episod. Det fanns hur mycket fint som helst. Men jag höll mig i skinnet och köpte bara ett halsband.

I helgen kommer min familj. Så i kväll ska jag träffa min bror och co. Och imorgon kommer mina föräldrar hit. Då ska jag visa dem hur jag bor och vi kanske tar en sväng på stan. Jag hoppas vädret är lika fint imorgon.

Sjal

Under vintern jobbade jag med ett projekt som jag blev klar med för kanske en månad sedan. Det är en sjal som min farmor ska få när hon fyller år om några dagar. Jag hoppas hon blir glad och att den håller henne varm.

Sjalen ihopvikt, det är svårt att få till rätt färg på bilderna. Den är mer rosa än röd.

En närbild på det fina mönstret som går i mitten av sjalen.

Det mönster jag använde mig av kommer från Husmorsskolan, ni hittar det här. Jag använde mig av mönstret till sjal nr.1.

Om ni vill inspireras av fler projekt inom sömnad, stickning och virkning tycker jag ni ska titta här.

Soluppgång

Jag cyklar så klart till universitetet. Det tar ungefär en kvart. Det är egentligen en ganska lagom tid och sträcka. Förutom att det senaste tiden har varit så kallt att händer och tår hunnit tappa känseln innan jag kommit fram. Men så en morgon i förra veckan så möttes jag av soluppgången när jag kom fram till universitetet. Då blev det helt plötsligt värt alla kyla.

Så här kan det se ut en kväll när man tittar ut genom mitt köksfönster. Solnedgång och domkyrkan. Fint som snus.

Konst

Idag har jag satt upp en massa foton vid mitt skrivbord. Det blir lite hemtrevligare på det viset. Då har jag familj och vänner nära. Jag har också satt upp ett vykort som jag köpt idag. Jag hittade det i en mysig konstbutik.

Här kan du se fler verk av samma konstnär.

Ringmärkt

Just nu känner jag mig som en ringmärkt fågel. Eller ett öronmärkt lamm kanske. Nåväl, det finns en anledning till att jag bär ett oranget plastarmband. Den här veckan har nämligen ESN sin introduktionsvecka fylld med aktiviteter. Och för att få komma in på de olika ställena måste man bära detta tjusiga armband. Hittills har vi fått äta typisk holländsk mat (pannkakor!) hos våra holländska faddrar. Efter det mötte vi upp övriga grupper och tävlade i ett pubquiz.

Igår orkade jag dock inte vara med eftersom jag hade gått upp tidigt och var trött. Ikväll kommer jag nog inte heller kunna vara med eftersom jag har lektion fram till sju, halv åtta. Så jag kommer missa middagen. Synd. Men på torsdag är det pubrunda. Och den tänker jag minsann inte missa.

Toalettlappar

De här lapparna sitter på toaletterna i min korridor. Varje gång jag ser dom fundera jag över varför det är en blomma på tjejernas och en keps på killarnas. Och varför är tjejlappen rosa? Men mest av allt funderar jag över varför det är en stor pil på killarnas toalett som pekar på tjejtoaletten bredvid. Är vi tjejer verkligen så korkade att vi behöver två lappar för att förstå? Varför ens göra en skillnad på toaletterna? Det är ju precis likadana, vanliga toaletter liksom.

Hm, så mycket frågor så lite svar.

IKEA

Efter en tur till IKEA har jag nu en växt med svenska flaggan på mitt skrivbord.

Utsikten från mitt fönster

Det snöar fortfarande. Vilket är en ganska ovanlig syn här om jag förstått det rätt. Ganska mysigt, så länge man slipper gå ut.

Just nu är jag ensam i mitt rum. Min rumskamrat är i skolan. Skönt att få vara lite i fred. Det är nog det svåraste med att dela rum med någon man inte känner. Jag tycker hon är trevlig så jag tror det kommer gå relativt smärtfritt. Men det är ändå svårt att veta hur den andra vill ha det. Och hur mycket man själv kan kräva av sin rumskamrat.

Idag mår jag bra. Jag sitter här med en kopp kaffe och lyssnar på Winnerbäck. Men det går upp och ner såklart. Ibland vill jag bara sätta mig ner och gråta för att jag saknar alla där hemma. Men idag är en bra dag.

Från ett boende till ett annat

Vilket dygn. Igår flyttade jag in på Beneluxlaan och det var värre än alla rykten jag hört. Det var fruktansvärt. Det såg ut som att korridorer och rum inte hade blivit städade på år. Det var vatten på golvet lite här och var. Det var hål i väggarna där folk hade stoppat in cigaretter. Toaletterna var bruna och golvet kladdigt. På väggar och dörrar kunde man se märken från något som runnit. Klotter överallt och köken var inte i ett tillstånd för att laga mat i.

Jag och två klasskamrater, Sonja och Erin, bestämde oss för att klaga. Så vi sov en natt där och så fort vi kunde idag tog vi oss till SSHs (de vi hyr av) kontor. De var väldigt hjälpsamma och nu har vi bytt boende. Vi har flyttat till en korridor i centrala Utrecht. Det är visserligen delat rum, men vad som helst är bättre än Beneluxlaan. Tjejen jag delar rum med verkar trevlig. Så jag tror det kommer gå bra. Totalt är det en korridor för 7 personer. Men just nu är vi bara 5 (tjejer) som bor här. Om jag förstått det rätt så är dock de andra rummen bokade, så snart borde det

flytta in två till.

Det är i alla fall skönt att vara på ett ställe som är rent. I jämförelse med bilderna ovan som är från Beneluxlaan så ser det ut så här där jag är nu:

Söt second hand butik

I centrum så går en kanal. Såklart. Och längs med den här kanalen så ligger det massa restauranger, caféer och en del butiker. Under vår båttur så åkte vi förbi den här second hand butiken. Den tror jag att jag måste besöka någon dag.

Första skoldagen

Idag är jag trött. Jag har varit trött ända sen jag kom hit i och för sig. Jag tror det är för att det är så mycket nytt hela tiden. Nytt folk, nya vägar, nytt språk, ny skola, ny mat. Ja ni fattar grejen. Ikväll är det fest på en klubb som heter Poema och halva min klass ska dit. Men jag orkar bara inte. De ska mötas upp vid kvart över elva. Då sover jag nog redan. Pensionärsvarning på mig. Haha.

Idag hade vi vår första riktiga skoldag. Det blev en lektion i europeisk konst och en om holländsk kultur. Jag har aldrig pluggat konst innan så det kommer bli helt nytt för mig. Men jag tror det kommer bli bra, det verkar intressant i alla fall.

Imorgon flyttar jag in i mitt studentrum också. Ska bli spännande att se vad det är för ställe. Jag har ju hört en del rykten om att det är ett partyhus och att det mest är skitigt överallt. Imorgon får jag reda på hur det egentligen står till.

Nu ska jag gå och sova.

ESN visar oss runt

I lördags tog de lokala studenterna hand om oss och hittade på lite aktiviteter. Vi fick åka båt på kanalen, gå runt i centrum, äta lunch på en irländsk pub, leka lekar, spela biljard och så avslutade vi dagen med en öl.

En del i lekarna var att man skulle försöka få så många personer som möjligt på en cykel. Man fick ett poäng för varje person som inte hade sina fötter i marken. Vi fick ihop nästan 6 personer på en cykel. Ganska bra ändå.

Här väger man äpplena själv

Idag gick jag till en vanlig mataffär för att handla lite mat. Då köpte jag bland annat några äpplen. Väl framme i kassan så säger kassörskan något till mig samtidigt som hon håller upp mina äpplen. Jag blir helt ställd och stammar fram ett "eh...sorry...I don't understand". Kassörskan fortsätter säga något och tittar på en kvinna som stod före mig i kön. Kvinnan förklarar för mig att man måste väga äpplena själv på en våg och trycka på lite knappar för att få ut en sträckkod som man sätter på påsen med äpplen.

Där ser man, nu har jag lärt mig något nytt igen.